Nu tänkte jag ta tillfälle i akt till att berätta om min pojkvän och hur vi träffades. Faktiskt inte många som vet om denna historia!

 

Det var i februari som jag och Mattias pratade för första gången. Vi hade stött på varandra någongång innan men aldrig lagt märke till varandra på det sättet. Jag och Louise var hemma hos hennes kusin i grannhuset på en fest, och då började jag helt enkelt snacka med Mattias bara. Jag måste vara ärlig och säga att jag spanat in honom sen en lång tid tillbaka, följt honom på instagram etc. Vi började prata och jag tror vi båda fastnade för varandra väldigt fort faktiskt, det bara kändes rätt. Helt plötsligt satt vi i soffan och kysste varandra, allting gick otroligt fort somsagt. Så vi var på varandra hela den kvällen, och sen när jag vaknade dagen efter så var det ingenting mer med det. Jag trodde att det bara var en engångs-förteèlse och att vi aldrig mer skulle prata. Jag tror på mig själv och har bra självkänsla, men att någon kille som Mattias skulle vara intresserad av mig var inte ens tänkbart. Det var lite skrattretande att tänka i dom banorna.

 

Jag ville inte riktigt att vi aldrig mer skulle snacka så jag la till honom på facebook, bara som en "vänskapsgrej" eller något i den stilen. 2 minuter efter accepterar han förfrågan, 3 minuter efter skriver han i chatten. Så vi snackar lite om gårdagen och han ber efter mitt nummer och vi fortsätter smsa. Dagen efter, detta var en måndag så bjuder han ut mig och Louise hem till honom för att umgås med han och hans vänner så vi åker dit och är där hela kvällen. Hela veckan umgås jag med Mattias och vi fastnar båda två för varandra ännu mer. På torsdagen samma vecka skulle jag och Louise till fjällen över helgen och jag minns så väl när jag och Louise satt i stugan och pratade lite.

"Är det illa om jag är intresserad i Matte?"

Detta var det dummaste jag någonsin sagt, tyckte Louise och vi diskuterade länge om hur och OM det ens skulle fungera. Åldersskillnaden mellan oss var det absolut största problemet. 6år. 97a och en 91a, tillsammans? Är det ens möjligt?

 

Efter mycket velande fram och tillbaka så skickade jag iväg ett sms till Matte. "Det här kommer aldrig funka, det förstår vi båda. Bäst om vi avslutar detta innan det blir för seriöst." Ungefär så löd det. Jag ville inte detta alls, jag hade fått råd från "vänner" och dom iprincip övertalade mig till att detta var mitt ENDA val. Iallafall så jag och Mattias överens om att vi skulle ses när jag kom ifrån fjällen för att reda ut allting. Så på söndagskvällen träffades vi. Men vad fanns det att reda ut? Vi båda var fast i varandra. Efter endast några dagar tillsammans. Vi skulle lösa detta, punkt slut. Att ta hem Matte till mina föräldrar var lite nervkittlande, jag vet hur min kära far kan vara med killar och jag var orolig över att dom inte skulle tolerera vårat förhållande. Men den respons jag fått från nära och kära är ovärdelig, och det är jag otroligt glad över. Matte lyckades alltså charma in sig hos varenda en. I början av vårat förhållande så var det mycket snack. Folk lägger sig gärna i andras buisness och folk har gärna åsikter om det mesta. Detta var bara att vinka bort och låtsas som ingenting.

 

Det jag älskar hos Matte är att han ger mig trygghet och stöd. Jag vet precis vart jag har honom och vi kompletterar varandra bra. Han får ner mig lite på jorden och är otroligt genuint snäll. Det är ingen vacker kärlekshistoria det här. Det är verklighet. Vi träffades av en slump och fastnade direkt och nu har vi snart varit tillsammans i två månader. Inte illa. Jag älskar dig min fina Mattias.