Vi förtjänar att bli lyckliga

Jag låg på sängen, du var bredvid mig
Vissa saker är lätta att ta för givet
Speciellt det man har eller människor man älskar
och det som är bra i livet
Det är lätt att man glömmer varandra, det är lätt att man drömmer om annat
Såna stunder man tvivlar och allting känns skit
är det lätt att man glömmer och stanna och tänka efter
Frågor och svar, finns det någonting kvar, alla dåliga dar
Känns det rätt vi två det vi har är
blir det någonsin bra, brinner lågan för svagt
Vi har nått en punkt där man antingen satsar allt eller bryter helt
Men jag ger inte upp det vi har, du och jag
det vi byggt ihop det betyder mer
Det vi har tillsammans det är allt jag vet
Alla gånger vi lovat oss aldrig mer
Alla packade väskor, löften, förlåt, alla bråk, alla kalla spel
Alla dörrar vi slängt igen, allting bra som för stunden känns längesen
Alla gånger vi lovat varandra att vi drar
aldrig någonsin mer kommer hem igen

Men väntar du på mig
Så väntar jag på dig

Dom kör på gatan där regnet faller ner
Du vart tänker du gå nånstans, stanna fem sekunder
för det här blir alltid fel
Snälla lyssna på mig, förlåt för allt
Kan vi spola tillbaka en timme, för jag vill inte att du ska gå din väg
Och nu står vi här som så många gånger förut
medan allting går isär framför ögonen på oss
Försök och förstå vad jag menar och inte vad jag sa
Jag vill bara ha dig i hela världen varför kan inte allting vara bra
Varför måste det sluta i tårar, skrik, bråk och panik
Bara explodera ur all kontroll
Båda mår skit, jag förstår inte
vi kan väl resonera som vanliga människor med alla andra
förutom varandra, hur svårt kan det va
Men jag går vid din sida genom eld om det krävs för att vi ska få det bra
Inget runt omkring mig känns alls lika stort som vi
Ändå frågar jag mig hur vi tog oss hit
svett blod och skit och allting känns så orättvist

Men väntar du på mig
Så väntar jag på dig

 

Ta bort mig

Skulle jag kunnat så skulle jag nog dö nu. Eller inte dö, men gräva ner mig. Några veckor. Sen komma upp igen och så är allting bra. 
 
Jag har inte ens ord att skriva. Finns ingenting att säga.
 
Helvete. Helvete. Helvete.
 
Ta bort mig. 
 
 

Stay positive.

 
Hur beskriver jag denna dag med ett ord? TRÖÖÖÖTT.

Dåligt med sömn inatt men kämpade mig upp ändååå. Muntliga nationella imorse, kuuul. Ska hålla en redovisning i eftermiddag också om Pneumoni. 
 
Jajaja, fredag imorgon ändå. DÅ kan man ju fan inte klaga. ÄNDÅ. Ikväll är det kvartsfinal, späännande som tuuuusan. 
 
I helgen blir det gröönan med min baby! Gud så mysigt =) 
 
Hej, hejdå.
 
 
 

Sorry, GUYS!

DÅLIGT med INLÄGG. SORRY.
 
Idag är det onsdag igen. Nu går det riktigt segt, veckorna innan sommarlovet. Mycket uppgifter att få in på lite tid PLUS nationella. Ja, ni vet hur det är.
 
Jag hade planer på att ta det lugnt i helgen men det skeeet sig. Hade ju kul, iallafall. Men trött är jag. Denna helg får nog bli lugn. Mattias pratade om att åka till hans föräldrar, antingen hänkar jag eller så stannar jag hemma. Skulle verkligen vilja ha typ en skön helg, sova ut, sola, äta gott... 
 
Jahajaha. Jag borde få någonting gjort nu, seriously. Ska förbereda mitt svenska tal. Ska hålla i det på måndag.
 
Juste, igår lekte vi skadade efter en helikopterolycka. Det var kul. Kolla bilderna. 
 
 
 
 
 

Älskade älskade älskade fredag

Idag är dagen vi alla längtat efter sen förra fredagen.
 
 

Fredagar är skönaste dagen även i skolan då vi bara går till tolv och vi har bara roliga lektioner. Louise kommer hit när jag slutar, så käkar vi lunch och hämtar hennes kanin. Haha. 
 
Har INGA planer i helgen, och har INGENTING att skriva. Så bjuder på lite bilder istället. =)
 
 
 

Wednesday

Onsdag hela dagen idag och jag ska VÄL inte klaga. Trots att jag är trött. 
 
Nationella stod på schemat hela förmiddagen och satan i gatan vad det tog på krafterna. Är trött i mitt lilla huvud nu. Eftersom jag inte riktigt har något SPÄNNANDE att blogga om så skriver jag ner veckoplanen bara. Ok? Bra.
 
Onsdag: Skola till 15.40. Hem till pojken min och mysa!
Torsdag: Skola till 15.50 och sedan till Norrtälje för att se grabbarnas första match i korpen. SEN hem och försöka hinna se IALLAFALL sista perioden av Sverige - Frankrike matchen.
Fredag: Slutar 12.00 och då kommer Louise och möter mig vid skolan så ska vi äta lunch och sedan åka till haninge för att hämta en kanin. 
Lördag: Helgen består av lite småfix hemma hos killen och KANSKE lite festligheter också? Är iallafall ledig hela helgen så det blir slappslapp! 
Söndag: Myyysdag! Sverige spelar mot Canada. Spännande. 
 

Begränsad?

Har gått runt och tänkt mycket på hur mycket ett förhållande faktiskt påverkar en och livet framförallt enda sen jag och älskling hade 14 månader i torsdags!
 
Jag tror att många ser förhållande som en begränsning. Att när man binder sig med någon så blir något plötsligt mycket viktigare, och möjligheter inom t.ex karriär kanske glöms bort och försvinner. 
 
Om jag utgår från mig själv så har jag legat vaken flera nätter och undrat hur mitt liv hade sett ut idag om jag och Mattias aldrig träffades, och hur hade hans liv sett ut? Han har ju varit en del av mitt liv enda sen i 9an. Han var med och påverkade mitt gymnasieval tillexempel, och jag har väl säkerligen påverkat han när han har velat över jobb och bostad. 
 
Det är en jobbig tanke att tänka att man begränsar någon. Mattias hade kanske kommit jättelångt utan mig i bilden. Hans hus hade säkert varit färdigrenoverat och han hade nog inte jobbat där han jobbar idag. Nu vill jag inte dra alla över en kam, MEN folk som inte är i ett förhållande kommer nog liite längre. Då har man ju bara sig själv att tänka på, liksom.
 
Jag blir sårad om någon säger till mig att "Julia, du begränsar Mattias". Jag vill ändå tro att vi båda har valt att vara med varandra och isåfall så begränsar vi båda varandra, på ett sätt.
 
Nu låter det jag som att jag är EMOT förhållanden men så är inte fallet. Jag har faktiskt kommit fram till ett ganska vettigt svar på denna "fråga", om man nu ska kalla det så. 
 
SÅHÄR är det. JA mitt liv hade DEFINITIVT sett annorlunda ut utan Mattias. Jag HADE nog lagt mer tid åt att plugga, och jobba. Han hade nog bytt jobb och jobbat MER. Hans hus hade NOG varit färdigt med allt vad det innebär. 
 
MEN om vi ser förbi det ytliga för en stund. Hur KUL hade det varit då? Hur hade man mått då? Jag har länge känt att Mattias "lyfte" upp mig efter en jobbig vinter och jag är aldrig lyckligare än när jag är med honom. Jag kanske hade haft ett B istället för ett C som betyg men INGET av det spelar roll om man inte mår bra, psykiskt. Mattias kanske hade tjänat ett par tusen mer på ett annat jobb men då hade han åkt hem till ett ekande tomt hus på kvällarna. Spelar verkligen dom där 2000 kronorna roll då? 
 
Jag är lycklig nu. Med Mattias. Då spelar det ingen roll om vi kanske har begränsat varandra, nångång ibland.
 
 
 

Fastna inte i lösögonfrans-fällan

Hey friends!
Stod och tänkte imorse när jag sminkade mig om mina perioder jag har haft med lösögonfransar. Nämnde det lite i mitt utseénde-inlägg HÄR men tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter och råd.
 
Enligt min åsikt så är lösögonfransar RÅ-snyggt, oftast. Så länge man inte "over-do-it" liksom, men helt ärligt när jag kollar igenom vissa gamla bilder på mig.. OJ. Såg förtaaaskig ut.
 
Mitt viktigaste råd är, som rubriken lyder, fastna inte i "fällan". En gång lösögonfransar, alltid lösögonfransar. När man väl använder fransar dagligen så börjar dina egna fransar gå av och bli korta. Därför VILL man inte sluta när man väl börjat, för då har man inga riktiga fransar kvar.
 
Jag använder fransar ibland. När jag vill känna mig lite extra snygg eller om det är några festligheter. Jag märker väldigt fort att både mina egna fransar men även ögonlocken reagerar dåligt på lösögonfransarna och lösögonfranslimmet. Därför har jag valt att välja tillfälle. Alltså, nångång ibland. Oftast funkar mina egna fransar... nja, helt okej. 
 
INGA FRANSAR VS. FRANSAR
 
 
 
 

Helt jävla fucking slut.

Heey guuys! Väldigt SNÅLT med inlägg senaste dagarna, men faan har haft FULLT UPP sen i torsdags. Valborg, bygga kök, ikea och festande har tagit på mina krafter.
 
Har ätit SÅ himla dåligt senaste dagarna, sjuk jävla ångest. Märker verkligen på min kropp att den börjar säga emot, åkte på någon jävla matförgiftning i helgen också så att usch. USCH på allt. 
 
ÄR sjukt jävla stressad också, har typ 4 prov denna vecka. Är det ens mänskligt? Måste typ klona mig för att hinna med allt. 
 
Bläbläblä. Jag kan endast komma på EN positiv sak, och det är FILIP och FREDRIK i globen 5 juni. Helt jävla överlycklig att jag lyckades roffa åt mig 2st biljetter. Jag och babe ska gå. 
 
Har verkligen blivit besatt av coldplay senaste dagarna. Har alltid älskat dom, alltså så länge jag minns men nu är jag BESATT. Skulle kunna kapa både ben och armar för att få se dom live. Drömmen asså. 
 
Påtal om Filip och Fredrik så vet ju dom som känner mig att jag skulle offra alla kroppdelar jag har för att typ få hänga med dom. Nu har ju jag både träffat och pratat med dom 2 gånger men ändå. Vi skulle vara ett jävla dreamteam, vi tre. Har börjat följa dom mer än förut nu. Har lyssnat igenom alla podcast's jag missat nu. När jag missar någon podcast eller ett program känner jag mig typ dålig, som en dålig vän typ. Som om jag sviker dom. Missade la bamba igår, ska kolla det idag på kanal5play. Men ändå, när dom kollar tittarsiffror så kollar dom väl dom som såg programmet när det gick på TV. Så nu när jag missade det igår så fick dom en tittare mindre. Värsta sveket alltså. 
 
Det här blev utan tvekan världens konstigaste inlägg, oerhört osammanhängande och luddigt. JAJA. Hörs!
 
 
 
 

RSS 2.0