Det blir ofta vad du gör det till.

Såhär är det! Idag lämnade min älskling mig för att åka till fjällen en vecka. Dom är 18st som åker upp för att dricka öl, äta gott & åka skidor. Så himla roligt att han gör detta, och jag hoppas att han får världens roligaste vecka.
 
Men, det är även såhär att jag ofta känner mig ensam och ledsen när jag inte är med Mattias. Om han ska iväg så kryper jag ofta ner i sängen och väntar tills han kommer tillbaka. Och av den anledningen så har jag varit ganska ledsen nu när han ska åka iväg, vi har bara varit ifrån varandra 4 dagar som mest och jag har trott att jag kommer ligga i sängen och vänta på honom tills han kommer tillbaka denna vecka. Det är svårt det här med relationer, hur man än gör så förlorar man ofta vänner. Man kanske inte längre kan umgås i de umgängen man brukade, man vill lägga ju ofta lägga ner mycket tid på ens partner och det resulterar i att iallafall jag har känt mig väldigt ensam ofta. 
 
Istället för att ligga i sängen hela dagen och vara ledsen så tog jag mitt feta as och åkte iväg och fiskade med mina underbara gamla vänner. En helt strålande dag och det resulterade i att vi fick en firre. På lördag ska jag iväg till familjevänner och på fredag har jag förmodligen planer med tjejerna. Ska även vara med Louise i veckan och shoppa lite! 
 
Så nu när jag väl ligger och tänker efter så känns det ganska bra. Jag kunde ha valt att gräva ner mig denna vecka eller ta tag i saker och göra någonting åt det! Och det är precis det jag gjort. Livet blir väldigt ofta vad du gör det till, och jag ska göra denna vecka bra TROTS att jag saknar min Mattias så himla mycket. Fatta hur glada vi kommer vara på söndag när vi får pussas igen efter en vecka? Längtar redan!
 
 
 

Jag är stolt.

I skrivande stund har jag och Mattias varit tillsammans i drygt 1 år. Det har varit ganska problemfritt, det här året. Inte så mycket drama, inte så mycket komplicerat. Vi har haft dåliga perioder också, såklart. Men over all så har det varit ganska lätt att vara tillsammans. 
 
Eftersom vi funkade bra tillsammans från början var det inga problem, det fanns ett annat problem som säkert kunde ha brutit upp oss. Allt folk runt omkring, allt hat vi fick, eller speciellt JAG fick. 
 
Att vi kunde vara tillsammans och kära trots ålderskillnaden verkade inte folk förstå. Det var spydiga kommentarer, skitsnack bakom ryggen och ibland skitsnack rakt i mitt ansikte. Hade jag lyssnat på vad alla sa hade vi kanske inte varit tillsammans idag.
 
Jag förstår att det sticker i ögonen hos folk som jag inte är vän med, eller folk som ogillar mig, och det kan jag ta. Men folk omkring mig, t.o.m mina nära och kära kastade skit på mig. Vid ett tillfälle så var det två personer som snackade skit om mig och Mattias till mina föräldrar? Förstår ni hur sjukt det är? Dock så blev mina föräldrar tok-arga på dom personerna, men ändå. 
 
Jag vet att folk som jag trodde jag var vän med har snackat skit, kallat mig saker och kallat Mattias saker. Jag vet att gamla ex och ragg har skrivit och kastat skit, förolämpat mig osvosv.
 
De allra flesta som uttryckte sig om detta visste vem Mattias var, men väldigt få visste vem JAG var. Dom visste att jag var betydligt mycket yngre än Mattias men dom vet inte vem jag ÄR, hur jag ÄR som person och vad jag har för värderingar om saker och ting. Men det är väldigt lätt att uttrycka sig om saker man egentligen inte har en aning om, tydligen. 
 
Detta var den första offeciella bilden på oss två. Vi höll det hemligt väldigt länge men när Mattias väl lägger ut en bild är detta responsen vi får. 
 
(det här är väldigt längesen och det är löst nu men ville bara visa ett exempel)
 
 
Men det jag framförallt vill säga är hur stolt jag är. För att vi aldrig lyssnade på vad andra tyckte, utan att vi fortsatte ändå. Jag är jävligt glad över stödet från min familj, och från min Louise. Utan dom hade jag inte orkat ta emot så mycket skit. 
 
Men titta, nu står vi här efter över ett år tillsammans. In your faces allihopa som inte trodde på det! 
 
 

Makeup.

Hade det tråkigt igår på min lediga dag så gjorde en liten makeup i guld och brun. Enyoy!
(skitdåliga cambilder but still)
 
 

Vad jag gör nuförtiden.

Jag spenderar mina veckodagar på min underbara praktik nuförtiden. Det är inte ens jobbigt att gå upp 05.45 när jag vet att jag har en dag på praktiken framför mig. Det enda jag tycker är sjukt jobbigt är att behöva lämna alla om en vecka, alla fina människor vi är hemma hos varje dag, all underbar personal och speciellt min underbara handledare!
 
Imorgon fyller min allra bästaste kompis Louise år! Det blir en mysig fika på stan och sedan middag hos henne med hennes släkt. 
 
Annars så beställde jag ett paket för nelly häromdagen med lite fina kläder som jag väntar på med spänning! När min lön kommer in på kontot den 25e blir det ännu mer kläder och en ny jacka. 
 
Saknar sommaren, saknar balen och saknar världens finaste vän <3
 
 
 
 

Words can't describe.

En lördagnatt träffades vi. En kall vinterdag i februari. 
Nu har det gått över ett år sen dess, ett år som jag har fått spendera med dig.
 
Sedan den dag vi möttes har du varit min trygghet, min klippa som jag alltid lutar mig mot. Du har varit min bästavän, den som jag berättat alla hemlisar för. För över ett år sedan var vi främlingar, idag kan jag inte se mitt liv utan dig.
 
Tack för att du har stått ut med mig i över ett år, även fast vi haft det knackigt ibland. Även fast jag varit en riktig jävla pain-in-the-ass ibland. Tack för alla fina stunder vi spenderat, tack för att du lyfter mig och får mig att känna mig vacker. (även om jag har en fuldag)
 
Du sa väldigt tidigt att du inte tror på pauser i förhållanden, har man det jobbigt så kämpar man igenom det, och det är precis vad vi har gjort. Det verkar ha lönat sig, för nu är vi här och är starkare än någonsin. 
 
Jag älskar dig så mycket att spricker. Jag älskar dig ibland nästan för mycket. 
 
Nu satsar vi på ett år till älskling. 
 
 
 

Frånvarande.

Hejhejhej!
 
Har inte skrivit på ap-länge men har faktiskt haft fullt upp senaste veckan! Förra måndagen började jag min praktik i hemtjänsten och mycket fokus har ägnats åt det! Sen hade jag även en storslagen helg att planera, eftersom jag och min pojkvän firade 1år i lördags. Vi hamnade på Clarion Hotel Sign i lördags och vi gick på spa, åt gott och myste så mycket det bara gick! Min finfina kille. <3
 
Men idaag är jag tok-ledig och har spenderat denna UNDERBARA dag på ett bra sätt! Först tog jag en liten sovmorgon till halv 10 och sedan tog jag bussen från min kille till Norrtälje för att möta upp min syster & bror för en fika i solskenet. Tog ett varv på stan och sedan mötte jag mitt hjärta Louise för en promenad och lite girl-talk. Nu har jag preecis ätit en god kycklinggryta som jag lagade ihop och ska mysa ner mig i soffan nu med min älskling. 
 
Imorgon är det dags för en underbar praktikdag igen. 
 
 

Lägger korten på bordet.

Det har varit mycket prat om Ellionore i årets upplaga av Top Model Sverige och om hennes hudsjukdom, psoreasis. 
 
HERREGUD vad jag avgudar denna tjej. Önskar att jag också hade balls nog för att göra samma sak. Låt mig berätta min lilla historia.
 
Sen jag var liten har min hud varit känslig, känslig mot allt. När jag var väldigt liten fick jag reda på att jag var allergisk mot klor, alltså t.ex det som finns i bassänger och pooler. Fick alltså kliande utslag av det, det här har delvis växt bort lite med åren. Nästa hudproblem blev otroliga utslag under ögat och hela ögat svullnade upp och det visade sig att att vi hade mögel i huset som jag var allergisk mot. Jag var även "allergisk" mot både tvättmedel och deodorant. Under min utomlandsresa till cypern med släkten 2008 fick jag även reda på att jag inte tålde saltvatten, så jag kunde inte bada i havet. Sen för drygt ett år sen kunde jag inte duscha normalt längre, fick utslag av vanligt vatten i duschen. Så, har även vattenallergi! Men den senaste och absolut det jobbigaste är min senaste allergi, som jag fortfarande efter 10000 läkarbesök inte fått hjälp med. Jag tål inte "värme". Jag är allergisk mot att bli varm, tillexempel vara ute i solen och börja svettas eller tillexempel träna kan inte jag göra längre. Jag får stora, kliande prickar över hela kroppen som kliar så mycket att man vill ta livet av sig. 
 
Det jag hoppas mest i hela världen är att mina barn inte får detta, alltså någonsin. Önskar ingen i livet sån problemhud som jag haft H.E.L.A livet. 
 
 
 
 

RSS 2.0