Skulle Chris Martin fråga chans på mig skulle jag fan inte säga KANSKE. Vilket jävla geni han är alltså. Löjligt hur bra han är. 

 

 

 

Sitter med en knut i håret och lite halvslappa kläder i skolan och väntar på min sista lektion. Har haft en låång diskussion med min älskade Lolan över telefon, den ende som förstår mig. 

 

Det är kortvecka denna vecka, går bara mån-ons eftersom det är valborg! Har inte en endaste plan på valborg, verkar inte som jag ska fira det som det ser ut nu faktiskt. Men lite långhelg tackar man ju INTE nej till i onödan! 

 

Imorgon är det nationella prov i engelska skrift som gäller, ska bli otroligt roligt faktiskt, jag som älskar att skriva och uttrycka mig genom text. 

 

Det kommer ett inlägg sen som är lite mer innehållsrikt, så stay tuned. 

 

När jag var lite yngre än vad jag är idag hatade jag staden jag bodde i. Jag tyckte den var liten, händelselös och tråkig. Jag ogillade mycket av folket som bor här och jag var arg för att vi inte hade ginatricot. 

 

Idag är det annorlunda, har jag märkt. Jag befinner mig i stockholm, mariatorget 5 dagar i veckan, varje dag. Från 8 tills jag slutar. Trivs otroligt bra där, älskar min skola, älskar min klass och älskar området. Men faktiskt, om jag ska vara heelt ärlig så är det ALLTID en liten suck av lättnad när 676:an mot Norrtälje rullar in vid Campus. Det är skönt, på något sätt. Jag trivs här, oj vad jag trivs.

 

Det jag hatade förr är nästan det jag älskar idag. Jag älskar att det är litet, staden är inte tråkig eftersom det alltid handlar om vad man gör det till och ingen tvingar mig att umgås med folk jag inte tycker om. Det finns inte mycket som slår Norrtälje på sommaren, helt ärligt. 

 

Jag är ingen storstadsbo. Jag kommer säkerligen heller aldrig bli heller. Det är i den här staden jag vill att mina barn ska växa upp, precis som jag har gjort. 

 

Nu kommer ju verkligen den bästa tiden i denna stad och oj vad jag njuter. Älskade, älskade hemstad.

 

Helgen ser inte ut som jag trodde, utan jag är leeedig hela helgen! Ganska skönt faktiskt, behöver vila lite känner jag. 

 

Slutar om 2 timmar och då möter jag upp mammsen och moster och äter lunch med dom. Ikväll blir det mys med min älskling! 

 

Tänkte bara säga HEJ. 

 

HEJDÅ.

 

Satt idag och tänkte hur jag sett ut genom åren. Jag har liksom haft många perioder. 

 

Minns starkt i 3an-4an hur jag satte upp heela luggen i ett hårspänne rakt bakåt, och tyckte själv att jag var rå-snygg. Min ärliga äldre syster Matilda sa att jag såg ut som ett skämt men det brydde inte jag mig om =)

 

Sen kom väl "fjortisperioden". Såg absolut inte ut som en "fjortis" ser ut, eller såg ut då, men visst jag hade blonderat hår och lite toffsar på benen. Detta måste varit i sexan ungefär. Det var även i sexan jag köpte mitt första puder. Kommer fortfarande ihåg det. Någon jävla budgetvariant i den ljusaste tonen man kan tänka sig, nästintill VITT. 

 

Sommaren mellan 7an-8an började jag hitta finessen med smink, fyllde i mina ögonbryn och använde ögonskugga. Jag såg väl säkerligen ut som ett jävla joke men övning gav färdighet, har jag kommit på nu i efterhand. Hela 8an sminkade jag mig, började liksom exprimentera med ögonskuggor, ögonbrynen och rouge. Det var även här någonstans jag färgade bort mitt blonda hår, först till askbrun, sen mörkrött. Tröttnade på det mörkröda efter ett tag, och färgade det i någonslags "mellanfärg", mörkblond/ljusbrunt skulle jag nog kalla det såhär i efterhand. 

 

I slutet av 8an, på skolavslutningen närmare bestämt så köpte jag och louise våra första lösögonfransar. Det vi inte visste då var att det var början på en lååång tid med lösögonfransar. Varje. Jäkla. Dag. Efter sommaren spontantfärgade jag håret KNALL-rött. Och började sminka mig. RÅ. MYCKET. 

 

Jag exprimenterade otroligt mycket med sminket denna tid. Detta var i övrigt en väldigt jobbig period i livet, så detta kanske var mitt utagerande. "Titta på mig, se mig, jag vill synas". Jag är glad att jag inte ser ut så längre, även fast när jag tittar tillbaka tyckte jag att det var rätt coolt =) 

 

Tiden efter det röda har varit en slags mellanperiod. Typ med allt. Jag färgade bort det röda till ännu en "mellanfärg" som jag hade enda tills nu nästan. Satte i hårförlängning. Tog ut den. Färgade brunt. Och här är vi nu.

 

 

 

 

 

 

Ganska fullspäckad vecka faktiskt, tänkte dela med mig lite av veckans planer.

 

Vanlig skoldag till 15.30, fixa naglarna, hem till babe och förhoppningsvis fiska om vädret tillåter!

 

Skola till 16.00! Arbetsintervju i Norrtälje 17.30. (hoppashoppashoppas!)

 

Slutar 12, ska (förhoppningsvis) mysa med mamma och moster i stan. Sen hem och sova någon timme innan jobb 22.00-03.30!

 

Tänkte ta mig en välförtjänt sovmorgon, njuta lite av solen och sen väntar jobb. 22.00-03.30.

 

Tänker inte röra en feena denna dag! Riktig chill-söndag med andra ord.

 

 

 

SUCK vad jag är trött. Det har varit en riktigt hård helg, måste jag säga. 

 

I fredags väntande jobb och jag jobbade enda tills kl halv 4 på natten, somnade runt 5 och upp klockan halv 10 dagen efter. Vi skulle nämligen iväg på påskfest med min pojkes släkt! 12 började vi där och höll igång enda tills 1 ungefär. Sen åkte vi hem för att få sova lite! Dagen efter (söndag) var det massor av fix hemma hos älskling som stod på schemat. Jag och "svärmor" byggde ihop ikeahyllor och grabbarna flyttade på ett fönster. På kvällen kom lite fina vänner över och vi njöt av vädret och hade det otroligt trevligt! 

 

Igår vaknade jag heelt slut, MEN det var bara att stiga upp för veden måste klyvas! Stod ute i 2 timmar i stekhet sol och kämpade.. Åt sedan middag med mormor och morfar som är här från Östersund! 

 

Sitter iallafall i skolan nu, slutar 12 så det känns helt okej! 

 

Slänger upp lite bilder från helgen!

 

 

Sitter på världens segaste mattelektion och håller på att ruttna bort, heelt värdelöst. Känner mig typ som en guldfisk när det gäller matte, förstår inte ett piss =)

 

Sista dagarna nu innan lovet går sjukt segt! Behöver verkligen ett påsklov känner jag, vila ut lite.. 

Idag när jag slutar kommer min älskling och hämtar mig här i skolan så åker vi till ikea med hans föräldrar, trevligt trevligt! 

 

Imorgon ska jag till tandläkaren kom jag på också, scaaryyy!

 

Har sovit svindåligt inatt! Har drömt jobbigt och varit orolig hela natten.. Plus att mattes jävla kattjävel väcker mig hela nätterna också så någon sömn har man inte fått DIREKT!

 

Meen drack en redbull på bussen, en när jag kom till skolan och så ligger en och väntar på mig i väskan.. Kommer springa på väggarna snart =)

 

IDAG ska jag laga min ÄLSKADE iphone som varit TRASIG sen oktober. Får tillbaka den redan imorgon så jag är överlycklig.

 

Det var allt! OVER AND OUT. 

 

Vi människor är roliga. Vi längtar till allt. Vi längtar till fredagen. På fredagen längtar vi till lördagen. När det blir måndag längtar vi till fredag igen. 

 

Just nu längtar jag till påsklovet på fredag. Jag längtar till påskafton. Jag längtar till sommarlovet. Jag läntar tills jag fyller år. Tills jag fyller arton. När jag kommer till skolan så längtar jag tills jag slutar.

 

Det bara fortsätter, skulle kunna skriva en lång bok om allt jag längtar till. Men med allt detta längtande, hur i helskotta ska vi hinna njuta? Leva idag? 

 

Tänk, bara TÄNK om man en dag inte vaknar. Då spelar inte detta längtande någon roll längre, då har man lev levt sin allra sista dag rentutsagt värdelöst, eftersom man bara längtar. 

 

Stannar ni någonsin till och tänker att livet är ganska så jävla bra? Kan ni sätta er i solen och njuta? Utan krav, utan måsten? Utan tider att passa och saker att göra? Det vill jag göra. Mycket och ofta. 

 

Jag tar mycket förgivet. Jag vet att imorgon kommer jag vakna bredvid Mattias och sen åker jag till skolan för att sedan tillbringa min dag där. Det är ju inte alls säkert. Bussen kanske krockar? Nu säger jag inte att man ska vara rädd hela tiden för att något ska hända, men iallafall medveten. 

 

Det är intressant det här, hur vi människor fungerar ibland. Stress & längtan styr många av våra liv nuförtiden. Tyvärr.

 

Fan vad djup jag blev nu, shit azz.

 

La upp en bild på instagram tidigare idag och försökte förklara att jag är i en riktig jävla "fulperiod" just nu. Någon som känner igen sig? 

 

Jag känner mig ful, otroligt ful. Både i klädväg, ansikte och hår. Det spelar ingen roll om jag sätter på mig en fin tröja, fixar till håret eller sminkar till mig lite fint. När jag kollar mig i spegeln vill jag typ kräkas, jag vill typ ändra varenda jävla detalj i hela facet. Jag får sånna här perioder ibland, och det låter ju otroligt jävla töntigt men det är sant! Känner mig verkligen ful.

 

Min kloka vän Julia kommenterade min bild och skrev att jag kanske inte har en "fulperiod" utan att det är en liten självförtroendesvacka. Det är väl förmodligen så. Det är väl ingen utomstående som tänker "oj hon har en fulperiod nu.." förmodligen men ni vet ju säkert själva hur jobbigt det är och gå runt och känna sig.. ful. 

 

Jag jämför mig otroligt mycket med andra. "Om jag skulle sett ut sådär skulle jag vara lycklig" tänker jag ofta. Det är ju hemskt! Jag hade ju inte varit JAG om jag sett ut som någon annan såklart. 

 

Största jävla ilandsproblemet, jag veeet! Men plz finns det någon där ute som känner igen sig?! 

 

Idag är jag hemma sjuk!

 

Har varit en väldigt lugn helg då jag inte varit särskilt pigg. I fredags kom Tim, Ida och Jakob över för att grilla och mysa lite. På lördagen var Mattias föräldrar här för att fixa ute på trädgården, hjälpte till så gott jag kunde men totaldäckade i soffan sen med feber. 

 

Mår fortfarande halvbra men är på bättringsvägen. 

 

Förresten! Är det någon av er som kollar på blacklist? 

Fyfan vilken bra serie, heeelt fast. 

Ska kolla på det sista avsnittet nu som finns ute sen får jag vänta några dagar... :(

 

Puss. 

 

 

När jag och Mattias först blev tillsammans tänkte inte jag på hur ålderskillnaden skulle påverka oss, eller mest mig. Jag visste inte om det skulle fungera, jag visste inte om det skulle bli jobbigt. 

 

Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid varit lätt, för det har det inte. Som minderårig har jag begränsningar, saker jag inte kan följa med på medans alla andra ska det. Tillexempel om Mattias går ut på krogen, så kan ju jag inte följa med. Det brukar inte vara något problem att han går ut, men jag lovar att vissa gånger är det sjukt frustrerande att behöva stanna hemma. 

 

För att orka med detta begränsningar måste både jag och Mattias "samarbeta". Ibland får han anpassa sig till mig och t.ex kanske inte gå ut den kvällen, och ibland måste jag anpassa mig till honom så han kan gå ut ibland liksom.

 

Det jag tycker är viktigt är att man tar tid för varandra då emellanåt. Hitta på något som vi båda kan göra, middag, bio eller en myskväll, t.ex. 

 

Men klart att detta är svårt ibland, jag tror helt ärligt att vårat förhållande kommer bli mycket simplare den dag jag fyller 18. Körkort, krogen, resa, inga föräldrar som har något att säga till om etc. Men tills dess så får man liksom "stå ut", det är bara vid vissa tillfällen jag märker av ålderskillnaden, och det är mest när alla ska iväg och jag inte kan följa med. Men tills dess är det bara ta vara på den tid man har tillsammans och ha såndär tid ifrån varandra som man behöver, te.x när han kanske åker båten och jag har girl-time med Louise. 

 

Ge fan i att ge upp när det gäller förhållande, visst fan är det jobbigt emellanåt men att slänga iväg något så dyrbart är bland det värsta man kan göra. Jag skulle ångra mig resten av livet om jag inte kämpade för den person jag älskar mest i hela världen.

 

 

Igår morse när jag vaknade hade jag lite ont i halsen, men det var ingen "big deal", har haft det nästan hela veckan... sen kände jag mig riktigt dålig igår kväll, hade inte ork till någonting alls liksom, och imorse när jag vaknade mådde jag PISS.

 

Behövde verkligen åka till skolan idag för att göra ett prov om nervsystemet, så det var bara att bita ihop och åka iväg! Har precis gjort det där provet och funderar om jag inte ska åka hem och kurera mig istället... 

 

Have a good one! 

 

Hejsan hoppsan! 

Idag är det torsdag om någon missat det och jag har snart avklarat min första vecka i skolan efter 4 veckors praktik och 1 veckas lov. Vi går nästa vecka och sen är det påsklov så helt ärligt så klagar jag inte.

 

Det var riktigt vemodigt att behöva sluta på praktiken i fredags. Kommer sakna alla fina medarbetare och brukare sååå himla mycket. 

 

Senaste dagarna har varit upp och ner. Min älskling kom äntligen hem från fjällen i fredags i ganska gott skick, lite skrapsår och en blåtira men han levde iallafall. Men det goda förde visst med sig dåligt också, så senaste dagarna har varit lite jobbiga, lite depp-mode. 

 

Igår kom min bästavän Louise och hennes bihang David hem till mig och Mattias för att grilla och kolla fotboll. Riktigt, riktigt trevlig kväll som jag hoppas vi gör om snart =)

 

Just nu sitter jag i skolan och får faktiskt INGENTING gjort, huvudet hänger inte riktigt med längre känner jag. 

 

Ikväll blir det TOK-mys med min älskling. Chips, dipp, en bra film och hans sällskap. LOVELY.