Jag är stolt.

I skrivande stund har jag och Mattias varit tillsammans i drygt 1 år. Det har varit ganska problemfritt, det här året. Inte så mycket drama, inte så mycket komplicerat. Vi har haft dåliga perioder också, såklart. Men over all så har det varit ganska lätt att vara tillsammans. 
 
Eftersom vi funkade bra tillsammans från början var det inga problem, det fanns ett annat problem som säkert kunde ha brutit upp oss. Allt folk runt omkring, allt hat vi fick, eller speciellt JAG fick. 
 
Att vi kunde vara tillsammans och kära trots ålderskillnaden verkade inte folk förstå. Det var spydiga kommentarer, skitsnack bakom ryggen och ibland skitsnack rakt i mitt ansikte. Hade jag lyssnat på vad alla sa hade vi kanske inte varit tillsammans idag.
 
Jag förstår att det sticker i ögonen hos folk som jag inte är vän med, eller folk som ogillar mig, och det kan jag ta. Men folk omkring mig, t.o.m mina nära och kära kastade skit på mig. Vid ett tillfälle så var det två personer som snackade skit om mig och Mattias till mina föräldrar? Förstår ni hur sjukt det är? Dock så blev mina föräldrar tok-arga på dom personerna, men ändå. 
 
Jag vet att folk som jag trodde jag var vän med har snackat skit, kallat mig saker och kallat Mattias saker. Jag vet att gamla ex och ragg har skrivit och kastat skit, förolämpat mig osvosv.
 
De allra flesta som uttryckte sig om detta visste vem Mattias var, men väldigt få visste vem JAG var. Dom visste att jag var betydligt mycket yngre än Mattias men dom vet inte vem jag ÄR, hur jag ÄR som person och vad jag har för värderingar om saker och ting. Men det är väldigt lätt att uttrycka sig om saker man egentligen inte har en aning om, tydligen. 
 
Detta var den första offeciella bilden på oss två. Vi höll det hemligt väldigt länge men när Mattias väl lägger ut en bild är detta responsen vi får. 
 
(det här är väldigt längesen och det är löst nu men ville bara visa ett exempel)
 
 
Men det jag framförallt vill säga är hur stolt jag är. För att vi aldrig lyssnade på vad andra tyckte, utan att vi fortsatte ändå. Jag är jävligt glad över stödet från min familj, och från min Louise. Utan dom hade jag inte orkat ta emot så mycket skit. 
 
Men titta, nu står vi här efter över ett år tillsammans. In your faces allihopa som inte trodde på det! 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ida 2

Så jäkla bra skriver Julia! Ni passar varandra utmärkt! Pöss på dej

2014-03-21 @ 15:44:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0