Det har varit en tuff vecka. Jag föll ner rakt på botten och har mått väldigt, väldigt dåligt. I all denna kaos skulle Mattias lämna mig idag också. Min enda trygghet. Han åker till Indonesien till sin bror och är borta i 10 dagar. Jag svämmade helt enkelt över. 

 

Jag har skitit i allt denna vecka. Jag har inte passat tider, jag har inte ätit bra, jag har inte pluggat, jag har kommit efter med arbeten. Jag bäddade ner mig under täcket i söndags och har bara lämnat sängen korta sträckor.

Men vet ni? Det är okej. Det är okej att låta sig själv vara ledsen, det är okej att släppa alla måsten för en stund och bara få vara. Det är okej att känna smärta, sorg, ilska, besvikelse och misslyckande. Det är okej att vara ledsen, jätteledsen. Så länge man reser sig upp, efter ett tag.

 

Idag mår jag bättre och pussade sönder min älskade Mattias i Danderyd innan vi skildes åt imorse. I 10 dagar. Det gör lite ont i mig, men jag är glad samtidigt. Jag har redan hunnit haft världens mysigaste dag med mor min och jag tänker passa på att träffa vänner och umgås med min familj medans Mattias är borta. Det ska bli skönt att få ta reda på mig själv ett tag. Oftast i varje beslut jag tar väger jag in Mattias åsikt, "vad ska VI göra ikväll?" "vad tycker Mattias om detta?". Så nu är det bara jag, i en dryg vecka. 

 

Planer för helgen är bara jobb. Ikväll jobbar jag och imorgon med. Tänkte kolla idol och äta gott ikväll innan jobb, ikväll ska jag flyttstäda med bror och söndag blir det pepparkaksbak och första advents firande. Så det så!