Igår gjorde jag en god gärning. Jag var påväg hem till Louise runt kl 17.00 och det var väldigt mörkt ute. Jag får syn på en liten tjej, helt ensam. Hon var nog runt 4-års åldern. Jag vänder och går fram till henne.

"Hej! Är du helt ensam här"?

"Nääää!!!! Mormor är ju runt hörnet!!" 

"Jaha vad bra! Du får vänta på henne då" 

 

Mormor kom sedan runt hörnet, och jag gick vidare. Jag kände mig lite glad efteråt, faktiskt. Nu var det ju ingen fara, men det kunde ju ha varit en liten tjej som hade tappat bort mormor. Tänk på det hörni, det är bättre att fråga en gång för mycket!