Hektisk och jobbig helg. Jobb fredag 21-03.00, jobb lördag 20.00-07.00. Förstår ni att jag är trött idag?

 

Förutom många timmars jobb har det varit jobbigt psykiskt också. Jag har så länge jag minns varit självsäker och relativt nöjd över hur jag är och ser ut. Jag trivs med mig själv och skulle aldrig kalla mig själv för osäker. Jag kan gå från denna starka tjej till världens mest osäkra person på två sekunder runt vissa personer och jag har kommit på nu att jag aldrig vill beblanda mig med sånt folk igen, efter denna helg. Man behöver inte tycka om alla, verkligen inte, men jag kräver ändå att bli respekterad och accepterad för det här är jag. Det är synd att det är såhär eftersom dom här personerna är nära till mig men jag sätter stopp nu. Jag vill aldrig mer lägga ner tid på någon som sedan kommer trampa på mig som en dörrmatta. Det är med en klump i halsen jag skriver detta för så hårt har detta tagit på mig nu i över ett och ett halvt år. Jag känner mig dum som har försökt så länge, jag känner mig dum som alltid tror gott om personer och ofta blir bevisad motsatsen. Vet ni? Jag tar på mig skulden för att de här personerna inte tycker om mig. Det är säkert mitt fel att dom inte tycker om mig, jag är inte bra nog. Från att några minuter tidigare vara väärldens mest självsäkra tjej till att bli världens osäkraste. Nu sätter jag stopp. Det här är jag och om inte det fungerar? Låt mig va. Jag har varit så glad och lycklig senaste tiden men det tog inte lång tid innan någon ändrade på det. 

 

Hoppas ni förstår. Massor av kramar.